Madeleine gick ganska precis.
Sitter här själv med mitt vinglas och lyssnar på musik och funderar för mig själv.
Har på sistone haft någon typ av enorm energi som bara liksom funnits där. Jag kan inte svara på varför men jag har bara mått bra och tyckt att livet lekt. Kännt mig nykär fast jag inte ens träffat någon.
Den illusionen har splittrats lite den här veckan då jag varit väldigt trött och väldigt less på allt och alla.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här mer än att få det i print. Någonstans känns det som jag inte mår bra fast jag samtidigt mår så sjukt bra.
Eller så behöver jag kanske bara någon i mitt liv som kan hålla om mig och tycka att jag är bäst i världen.
Så att jag också kan tycka det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar