Ibland så kommer det bara över mig att jag är alldeles ensam. Jag har mått väldigt bra väldigt länge nu (i mina mått mätt). Och det känns helt underbart. Men ibland, som nu, saknar jag någon att linda mig runt. Någon att gå och lägga mig med. Någon som tar andan ur mig varje gång han kommer in i rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar