I söndags när jag mådde som värst ringde min underbara Zandra till mig. Hon sa att även om att allt är svårt just nu kommer det bli bättre så småningom. Att varje morgon tänka 'ny dag, nya möjligheter'.
Det kändes som en helt omöjlig uppgift.
Fram till idag.
Jag är fortfarande ledsen och det gör fortfarande ont. Men jag har fått en förståelse för allting som gör det här så mycket lättare. Mer hanterbart. Plus att jag faktiskt har fått sova i natt.
Så, nu tänker jag gå ut i solen med en kopp kaffe och en macka och bara njuta i några sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar